ceeww

Just nu har jag en väldigt positiv känsla här! :D

Jag undrar om det är Bragokexen tillsammans med honungen och några bitar mörkchoklad som gör mig såhär eftersom det är då jag får den här känslan... :D

Just nu har jag en sådan här "Ingenting kan krossa mig nu!" känsla! :D

Liksom än sen om man äter godis, kakor, choklad, socker, fett och kalorier. Man måste ju unna sig saker?

Vi lever bara en gång och vill man verkligen leva det livet då genom att inte unna sig saker? Nej det är inte bra för mig. Än sen? Så länge man inte lider av fetma skadar det inte. Snarare helar. Dessutom är det snyggare att vara lite rundare än att vara ett benrangel, nej det är inte bara en klyscha iaf inte enligt mig.

Man har hela livet på sig att träna upp sin kropp precis hur man vill ha den.

Än sen om betygen inte är bäst? Vill man verkligen minnas sina tonår som att man satt hemma och pluggade medan alla andra är ute och har roligt? Medan alla andra skaffar en massa vänner och träffar folk sitter man med ansiktet i en bok, tjihoo! men eh jo visst. Man har så lång tid på sig i livet att bli precis vad man vill så man ska inte stressa.

Än sen om man inte har mest kompisar, om man inte är den folk först ringer.

Den folk först hör av sig till.

Den alla föredrar.

Huvudsaken är att man har underbara vänner man kan ha hela livet.

Inte bara suparkompisar man kan däcka med någonstans.

Eller den rika som kan köpa en väska för tusentals euro, wow vilken status!

Huvudsaken är att ha vänner man kan lita på och inte sådana man känner att man måste lita på.

Huvudsaken är inte hur många vänner man har utan hur bra vänner man har!

Huvudsaken är inte vilket smink du bär.

Vilka skor du går i.

Vilka kläder du klär dig i.

Vilka personer du är med.

Vad du är bra på.

Utan det är att du nöjer dig med hur du ser ut.

Vilka skor du går i.

Vilka kläder du bär.

Att du trvis med personerna du är med.

Och att du gillar det du gör.

För vi lever bara en gång.

Lever vi måste vi dö.

Om man som 90 år ligger på dödsbädden och aldrig riktigt har varit nöjd med sitt liv.

Eller om man kan tänka tillbaka, skratta åt sina misstag men vara nöjd.

Vem tror ni har minst emot att vara med om det man måste, att dö?

Vi lever en gång.

Det ska jag alltid tänka.

Nu, i morgon, alltid!