ceeww

Jag tänker mig att jag en dag när jag vaknar upp så vaknar i ett helt främmande land där jag inte förstår ett ord. Folk pratar med mig men eftersom jag inte förstår ger folk upp och jag går hela tiden i min egna lilla värld. Jag blir liksom så nära och isolerad i mig själv. Jag går till skolan men där har jag inga vänner, ingen som väntar på mig och ingen jag förväntar mig att ska prata med mig. Alla bara går förbi mig utan att se mig och pratar på det okända språket och skrattar. Jag förstår ändå inte utan sitter bara där för mig själv och tänker. Jag känner ingen och ingen förväntar sig något av mig, ingen väntar sig att jag ska reagera på saker och göra saker ingen ser mig, inte ens jag själv.